Historia

Skagersbrunns Badanstalt och Järnkälla

 

Enligt en gammal sägen ska den gamla järnkällan vid sjön Skagerns norra del ha varit en såkallad offerkälla. Men en lång tid efter att sådanan vidskepelser hade mynnat ut så användes källan flitigt av närboende, mestadels för att dricka ur men också för att tvätta sig i.

 

Adelssystrarna Brahe, som ofta reste land och rike, hade en sommar bott i Åtorp. Därifrån hade systrarna ofta vandrat den 5 km långa sträckan till källan. Efter denna vistelse meddelade systrarna alla de kände om denna källa och dess vackra omgivningar med ord som att "det blott fanns ett annat ställe till i hela världen, som hade så bra luft".

 

Anders Petter Nilsson, en borstbindare och predikant från Kumla, fick en dag höra denna gamla sägnen och om systrarnas entusiasm över denna hälsosamma källa. Vilket i sin tur väckte hans intresse och han reste dit för att ta ett vattenprov från källan som han sedan lät kemiskt undersöka. Eftersom provet visade på goda resultat och naturen var så vacker och storslagen runtomkring denna källa bestämde han sig för att köpa äganderätten till källan och några tunnland mark runtomkring den. I dessa tunnland ingick både skogs och strandpartier.

 

Anders Petter Nilsson anlade där en liten badinrättning år 1880. Inrättningen bestod då av en endaste stuga som Anders Petter lät bygga. Timmer och sten för att bygga denna stuga släpades fram med hjälp av stora oxar och snart stod hans första badinrättning färdig. Stugan var indelad i två rumsavdelningar, där den ena delen användes som behandlingsrum och i det andra rummet fanns en liten servering. Denna stuga som han lät bygga fick namnet Förstlingen och finns än idag kvar, dock inte på exakt samma plats som den uppfördes på år 1880. Badinrättningen lät han döpa till Skagersbrunns badanstalt och järnkälla. Flera hus byggdes sedan allt eftersom verksamheten utökades, för att tillslut bli en vacker bad- och kurort.

 

Anders Petter reste år 1890 till USA för att studera hur liknande verksamheter bedrevs där. Väl där avled Anders Petter Nilsson av okänd anledning och hans fru bestämde sig för att driva Skagersbrunn vidare i några år och startade då Skagersbrunns Aktiebolag. Allt eftersom att Skagersbrunn blev mer och mer populärt såg hon till att bygga flera hus och uppförde även ett stort varmbadhus år 1893 som innehöll bland annat varmbad, ångskåp och varmluftsrum. Badhuset som var en stor och ståtlig byggnad revs tyvärr i början av 1950-talet.

 

Badhuset låg där det idag finns en tennisbana och badstrand

Här ser vi badhuset och Förstlingen, till vänster i bild, på den plats där den byggdes

Man ansåg sig kunna bota allt utom kolera, tuberkulos och sinnessjuka i Skagersbrunn och i en broschyr från år 1895 står det såhär:

 

 

"De sjukdomsformer och lidanden som förnämligast lämpa sig för behandling vid Skagersbrunn äro: Nervsvaghet, reumatiska åkommor af hvarjehanda slag, en ömtålig och känslig hud, besvärad af plötsliga svettningar och benägen för förkylningar, blodbrist och bleksot, allmän svaghet och skrofler, sjukdommar i luftvägarnas slemmhinnor, mag- och tamrkatarrer och njurlidanden (ägghvitsjuka). Dessutom behandlas hvarjehanda andra sjukdommar, såsom underlifsåkommor, blåskatarr, stenlidanden, lungemfysem, influensa och dess sviter, samt flera. "

 

 

De huvudsakliga läkefaktirerna var år 1895 vattenkur, brunnsdrickning och luftkur. En del av prislistan detta år såg ut såhär:

 

 

1:a Klass 2:a Klass

 

Magsköljning 1,50 0,75

 

Undersökning af blodet 1,50 1,00

 

Undersökning af maginnehåll 1,50 1,00

 

Massage allmän 1,25 0,50

 

Massage lokal 0,85 0,50

 

 

Däremot var variationerna vad det gäller hälsosamma bad desto större. Så om inte en behandling hjälpte kunde man alltid testa en annan. Bland de olika baden kunde det finnas alternativ som: enkelt karbad, saltbad, tallbarrsbad, svavelbad, tvålmassagebad, elektriskt ljusbad, inpackning med avrivning, halvbad, sittbad och gyttjebad. Ett annat av de bad man kunde välja bland var myrbadet. Badmästare From hade då varit ute i skogen och hämtat myrstackar som han lade i en säck. Säcken slängdes sedan ner i hett vatten för att få myrorna att utsöndra sin myrsyra. Säcken togs sedan upp och patienten kunde då bada i vattnet. Detta bad ansågs vara väldigt bra för reumatiker. Kompletterat till all denna badning fanns även, av läkare ordinerat, brunnsdrickning som ansågs mycket hälsosamt. Detta eftersom källvattnet innehöll mycket kalcium- och magnesiumhaltiga salter som skulle ha en urin- och galldrivande effekt.

 

 

I en senare broschyr från år 1906 beskrev de Skagersbrunn såhär:

 

 

"Skagersbrunn avnjuter förmånen af synnerligen jämnt och mildt, till sina verkningar stärkande klimat, särdeles passande för ömtåliga nervsystem och sjuklingar."

 

 

"Bland sjukdommar, som särskildt lämpa sig för behandling vid Skagersbrunn, må nämnas: neurasteni (nervsvaghet i dess många former), blodbrist, bleksot, skrofler, kroniska katarrer, muskel- och ledgångsreumatism, ägghvitsjuka, influensasviter m.fl.

 

OBS! Lungsotspatienter mottages ej."

 

 

"Då därtill särskild omsorg nedlägges på ett rätt anpassat efter hvars och ens behov af naturens stora hälso- och läkekrafter: luft, vatten och föda samt af kroppsrörelse och kroppsarbete (särskildt välbehövliga för den intellektuellt arbetande klassen), så kan den förhoppning hysas, att en kur vid Skagersbrunn skall medföra godt resultat."

 

 

År 1923 övertog direktör H. J Nyquist från Stockholm rörelsen och Skagersbrunns storhetstid blomstrade. Sociteten från både närliggande städer och ända ifrån Stockholm besökte anläggningen flitigt, många till och med under flera månaders tid. Under högsäsongen kunde det vistas upp emot 300 personer på anläggningen, vilket innebar mycket arbeten för lokalbefolkningen.

Men efterfrågan på kurorterna över landet minskade allt eftersom åren gick och olika andra verksamheter försökte etablera sig i Skagersbrunn. Bland annat Uddeholmsbolaget som köpte Skagersbrunn runt år 1942 i syfte att ge sina arbetare ett semesterhem under sommaren. men efterfrågan sjönk även där med tiden och hela anläggningen skänktes sedan till fackföreningen Metall runt år 1970. Men under denna period började charterresorna att bli populära i Sverige och efterfrågan på det blev större än att resa till Skagersbrunn.

 

Så år 1973 köpte privatpersonen Tore Gullberg hela Skagersbrunn och bedrev det som både hotell- och restaurangverksamhet med dans på helgerna under flertalet år för att senare hyra ut till tyska familjer som ville komma till det vakcra Sverige för att semestra. Tore valde vid den här tidpunkten att stycka av några av anläggningens hus för att sälja till privatpersoner som sommarstugor. Idag är det endast 10 stycken hus som fortfarande tillhör anläggningen.

 

 

På kartan nedan från år 1954 ser man alla byggnader som en gång tillhörde Skagersbrunns kurort. Flera byggnader har även blivit rivna under åren, däribland båda badhusen & bageriet.

År 2000 köpte de nuvarande ägarna Ola Snellström och Ulla Ohlsson anläggningen av Tore Gullberg och den hålls fortfarande vid liv och bedrivs idag sommartid som uthyrning till tyska ungdommar som vill komma till Sverige för att uppleva dess vackra natur. Ola och Ulla jobbar hårt för att återställa och bevara alla gamla hus och dess omgivning så att Skagersbrunn skall finnas kvar och kunna leva vidare.

 

 

 

Mer historiska foton och bilder ifrån renoveringar hittar ni i vårat fotoalbum

Copyright © All Rights Reserved